Många barnfamiljer slits mellan olika lojaliteter. I värsta fall så är både mormor, morfar, farfar och farmor omgifta och bonusföräldrar har tillkommit. Det är inte självklart att alla kan umgås tillsammans som en enda stor familj. Dels kräver det utrymme, dels kräver det att alla vuxna är vuxna och kan bete sig som det. Osämja är aldrig roligt.
Mitt i allt detta står barnfamiljen med alla sina skuldkänslor och kanske ett internt bråk också. Var ska vi vara? Med vem firade vi förra Påsken? Din mamma eller min pappa? Kan vi åka hit först och dit sen, eller hur ska vi göra? Frågorna är många och kan förstöra den bästa helg. Själv minns jag detta med fasa och har lovat mig att aldrig kräva att mina barn och barnbarn ska behöva fara runt som torra skinn under vare sig jul- eller påskhelg för att göra mig nöjd. Jag är stor nu och kan själv.
Enligt mitt sätt att se så kan barnfamiljen lugnt vara hemma hos sig och så får vi som ska föreställa vuxna anpassa oss, eller hur? För barnbarnen måste få chansen att ha det lugnt och mysigt och slippa fara runt för att tillfredsställa hela släkten. Att det är helg är faktiskt inget skäl till att det ska bli extra stressigt. Tvärtom ska det vara. Lugnt och mysigt och måla och leta påskägg.
Helgstress - usch. Tänk på barnbarnen i första hand.
Läs även andra bloggares åsikter om påsk, firande, barnbarn, barn, farmor, mormor, farfar, morfar, barnbarnsbloggen
fredag 21 mars 2008
torsdag 20 mars 2008
Föräldrar behöver hjälp...
Föräldrar lever i ett alltför hårt tempo numera och tappar kontakten med barnen och kanske sig själva också. Även små barn har välfyllda almanackor idag och måste anlita den för att kolla om de kan delta i spontana aktiviteter. Det är ganska ruskigt om man tänker efter. Det finns inte mycket tid för reflektion och eftertanke i livetlängre, inte ens för barnen.
Jag undrar mycket över vad vi som mor- och farföräldrar kan göra för att hjälpa till och underlätta för de yngre generationerna? Trots allt så har många av oss passerat den värsta familjestressen och borde ha mer tid nu. Många anser att just det är anledning till självförverkligande och att man inte alls vill ta ansvar för barn och i synnerhet inte andras barn. Det är inte heller det jag menar.
Men barn mår bra av att kunna knyta an till flera personer och vilka är mer naturliga att ta till utanför föräldrarna än just vi som är mor- och farföräldrar till telningarna. Den villkorslösa kärleken till barnbarnen tror jag att de flesta känner igen.
Tänk om man i stället kunde vända på tanken och se barnbarnen som det riktiga tillskottet i livets kvalitetscirkus. Att ägna tid åt dem gör att både man själv och andra blir glada och tillfreds. Nog inser jag att jag inte alltid var perfekt som förälder och att allt tyvärr inte kan göras ogjort. Men den erfarenheten att allt inte är lika viktigt och att principer kan ändras på kan man istället ge till barnbarnen - genom att göra deras tillvaro lite mindre stressig, eller hur?
Vad gäller att sova gott så brukar mina barnbarn inta stora sängen och somna gott där när de är på besök, själva sover vi i gästrummet. Den ena ungen säger - Mormor jag tar din kudde för den är skönare. Den självklara villkorslösa kärleken slår till och man står ut... även om gästsängen är betydligt obekvämare än den egna.
(SvD)
(SvD)
Läs även andra bloggares åsikter om barn, barnbarn, barnbarnsbloggen, anknytning, mormor, morfar, farmor, farfar, kärlek, samhälle, stress
Jag undrar mycket över vad vi som mor- och farföräldrar kan göra för att hjälpa till och underlätta för de yngre generationerna? Trots allt så har många av oss passerat den värsta familjestressen och borde ha mer tid nu. Många anser att just det är anledning till självförverkligande och att man inte alls vill ta ansvar för barn och i synnerhet inte andras barn. Det är inte heller det jag menar.
Men barn mår bra av att kunna knyta an till flera personer och vilka är mer naturliga att ta till utanför föräldrarna än just vi som är mor- och farföräldrar till telningarna. Den villkorslösa kärleken till barnbarnen tror jag att de flesta känner igen.
Tänk om man i stället kunde vända på tanken och se barnbarnen som det riktiga tillskottet i livets kvalitetscirkus. Att ägna tid åt dem gör att både man själv och andra blir glada och tillfreds. Nog inser jag att jag inte alltid var perfekt som förälder och att allt tyvärr inte kan göras ogjort. Men den erfarenheten att allt inte är lika viktigt och att principer kan ändras på kan man istället ge till barnbarnen - genom att göra deras tillvaro lite mindre stressig, eller hur?
Vad gäller att sova gott så brukar mina barnbarn inta stora sängen och somna gott där när de är på besök, själva sover vi i gästrummet. Den ena ungen säger - Mormor jag tar din kudde för den är skönare. Den självklara villkorslösa kärleken slår till och man står ut... även om gästsängen är betydligt obekvämare än den egna.
(SvD)
(SvD)
Läs även andra bloggares åsikter om barn, barnbarn, barnbarnsbloggen, anknytning, mormor, morfar, farmor, farfar, kärlek, samhälle, stress
onsdag 19 mars 2008
Mammabloggar behövs de...
Aftonbladets redaktör Terri Eriksson är trött på bloggande mammor och anser att den typen av bloggar ska läggas ner. Det tycker inte jag.
Att mammor kan ha behov av att uttrycka sig är väl inte att förundra sig över. Mammor är ofta ensamma med sina problem och glädjestunder och kan känna behov av att dela med sig av dem till andra. Det är inte alltid så lätt att vara småbarnsförälder. Eller förälder överhuvudtaget.
Att skriva en blogg kan lätta på trycket, går att likna med att tala i telefon egentligen. Bara man får prata så spelar det ingen roll om någon lyssnar. Jag tror faktiskt att det är viktigt. Alla har olika uttryckssätt, man sk ainte förringa det. Personligen tycker jag att man ska vara personlig men inte privat och kanske att man ska tänka på vad ungen kommer att tycka om några år om allt som skrivits om dennes bravader och sedan ligger kvar och skvalpar på internet till allmän beskådan. Kulturbloggen har ett tänkvärt inlägg om detta här.
Det är de konstruerade bloggarna oavsett om de handlar om mammor eller annat som blir trista, men personliga engagerade bloggare kan hjälpa varandra och bli bra kontaktpunkter. Man ska absolut inte förringa mammabloggar. De behövs på sitt sätt. Pappabloggar behövs också. Finns det såna? Det är trots allt frivilligt att läsa en blogg, eller hur? Om man inte själv vill läsa ska inte de soms kriver behöva sluta med det.
Den här bloggen är tänkt för att vi som har barnbarn ska diskutera med varandra. Men även småbarnsmammor är förstås välkomna att fråga om råd och dela med sig av synpunkter om kring hur de tycker att vi ska agera jämtemot er och era barn som är våra barnbarn ;-).
Vi som finns här har varit med om både kolik, matvägrare, busfrön och varit trötta småbarnsföräldrar. Men vi har också upplevt lyckan av att ha både barn och nu barnbarn.
Keep on blogging alla småbarnsmammor/pappor - det är en bra ventil...
(Aftonbladet)
Läs även andra bloggares åsikter om barnbarn, barn, mormor, morfar, bloggare, farmor, farfar, barnbarnsbloggen
Att mammor kan ha behov av att uttrycka sig är väl inte att förundra sig över. Mammor är ofta ensamma med sina problem och glädjestunder och kan känna behov av att dela med sig av dem till andra. Det är inte alltid så lätt att vara småbarnsförälder. Eller förälder överhuvudtaget.
Att skriva en blogg kan lätta på trycket, går att likna med att tala i telefon egentligen. Bara man får prata så spelar det ingen roll om någon lyssnar. Jag tror faktiskt att det är viktigt. Alla har olika uttryckssätt, man sk ainte förringa det. Personligen tycker jag att man ska vara personlig men inte privat och kanske att man ska tänka på vad ungen kommer att tycka om några år om allt som skrivits om dennes bravader och sedan ligger kvar och skvalpar på internet till allmän beskådan. Kulturbloggen har ett tänkvärt inlägg om detta här.
Det är de konstruerade bloggarna oavsett om de handlar om mammor eller annat som blir trista, men personliga engagerade bloggare kan hjälpa varandra och bli bra kontaktpunkter. Man ska absolut inte förringa mammabloggar. De behövs på sitt sätt. Pappabloggar behövs också. Finns det såna? Det är trots allt frivilligt att läsa en blogg, eller hur? Om man inte själv vill läsa ska inte de soms kriver behöva sluta med det.
Den här bloggen är tänkt för att vi som har barnbarn ska diskutera med varandra. Men även småbarnsmammor är förstås välkomna att fråga om råd och dela med sig av synpunkter om kring hur de tycker att vi ska agera jämtemot er och era barn som är våra barnbarn ;-).
Vi som finns här har varit med om både kolik, matvägrare, busfrön och varit trötta småbarnsföräldrar. Men vi har också upplevt lyckan av att ha både barn och nu barnbarn.
Keep on blogging alla småbarnsmammor/pappor - det är en bra ventil...
(Aftonbladet)
Läs även andra bloggares åsikter om barnbarn, barn, mormor, morfar, bloggare, farmor, farfar, barnbarnsbloggen
måndag 17 mars 2008
Varför slå barn...
Alltfler anmälningar om barnmisshandel kommer in. Förmodligen pågår det ute i stugorna mer än vi anar. Det är ganska hemskt att vuxna tar till knytnäven när de inte klarar av barnen. Eller ska vi kanske säga att när de inte klarar av sig själva, för det är nog mer det som det handlar om. Då går det ut över barnen. Våra barnbarn.
Att slå barn är enligt lag förbjudet i det här landet. Man kan undra hur en vuxen kan komma på idén att klippa till en 8-åring.? Jag förstår det inte. Mitt eget minne av att tappa koncepterna med mina egna barn sträcker sig till att jag kastade en hårborste i golvet så att den gick i två bitar och barnen blev jätterädda. Detta får jag fortfarande 25 år senare äta upp. Detvar ändå ganska harmlöst men satte skräck i mina stckars barn. Hur är det då inte för dem som får rejält med stryk, ingen mat och kanske måste vara ute för att de inte får en nyckel till hemmet?
En gång jag fick ett vansinnesutbrott på alla LP-skivor (kommer ni ihåg dem?) som flöt runt i rummet och var en halkrisk för alla. Jag tog då en Bob Marleyskiva och stampade och böjde och skrek och försökte få den att gå i bitar. Det lyckades inte men skivan blev rejält repig och gick aldrig mer att spela. Barnen stod förskräckta och tittade på, jag har fortfarande dåligt samvete för det. Det blev inte mindre när jag några år senare fick den där skivan inslagen i julklapp. De hade sparat den och hämnades hänsynslöst. Nåväl i vår familj kan vi ta såna där utbrott med en liten axelryckning, vi skrattar mest åt varandras tillkortakommanden numera. Vi är ändå inte mer än små skitar i universum allihop.
Men åter till barnmisshandel på allvar. Vad kan vi som föräldrar till barnens föräldrar göra för våra barnbarn om de skulle utsättas för misshandel? Vi hamnar i en besvärlig situation här. Det är våra egna barn som uppför sig illa och det är väl inte helt självklart att polisanmäla dem. Men å andra sidan så är de vuxna individer och det kanske är så vi måste betrakta dem också. Då kan man ställa krav. Att slå barn är inte acceptabelt och dessutom förbjudet.
Fridholm i livbåten skrev ett intressant inlägg på sin blogg om barnaga redan 2005. Det är lika aktuellt idag. Han skriver om en kvinna som tycker att "bristen på gott våld blir en grogrund för det onda våldet". Enligt min åsikt är det precis tvärtom. Får man stryk hemma i stället för att lära sig resonera om saker så går man sen ut och spöar upp någon annan. Det blir som katten på råttan, råttan på repet osv.
Hur ska vi agera? Vad kan vi göra för att hjälpa våra barnbarn? De vuxna barnen måste förmodligen ha hjälp de också. Kanske att lite extra barnvakt kan vara till hjälp? Ett samtal där de får veta att man ser vad de gör... Eller? Hur mycket ska man lägga sig egentligen?För mig går nog barnbarnen först faktiskt.
(SvD)
(HD)
Läs även andra bloggares åsikter om barnmisshandel, barn, våld, barnbarn, mormor, morfar, farmor, farfar, barnbarnsbloggen,
Att slå barn är enligt lag förbjudet i det här landet. Man kan undra hur en vuxen kan komma på idén att klippa till en 8-åring.? Jag förstår det inte. Mitt eget minne av att tappa koncepterna med mina egna barn sträcker sig till att jag kastade en hårborste i golvet så att den gick i två bitar och barnen blev jätterädda. Detta får jag fortfarande 25 år senare äta upp. Detvar ändå ganska harmlöst men satte skräck i mina stckars barn. Hur är det då inte för dem som får rejält med stryk, ingen mat och kanske måste vara ute för att de inte får en nyckel till hemmet?
En gång jag fick ett vansinnesutbrott på alla LP-skivor (kommer ni ihåg dem?) som flöt runt i rummet och var en halkrisk för alla. Jag tog då en Bob Marleyskiva och stampade och böjde och skrek och försökte få den att gå i bitar. Det lyckades inte men skivan blev rejält repig och gick aldrig mer att spela. Barnen stod förskräckta och tittade på, jag har fortfarande dåligt samvete för det. Det blev inte mindre när jag några år senare fick den där skivan inslagen i julklapp. De hade sparat den och hämnades hänsynslöst. Nåväl i vår familj kan vi ta såna där utbrott med en liten axelryckning, vi skrattar mest åt varandras tillkortakommanden numera. Vi är ändå inte mer än små skitar i universum allihop.
Men åter till barnmisshandel på allvar. Vad kan vi som föräldrar till barnens föräldrar göra för våra barnbarn om de skulle utsättas för misshandel? Vi hamnar i en besvärlig situation här. Det är våra egna barn som uppför sig illa och det är väl inte helt självklart att polisanmäla dem. Men å andra sidan så är de vuxna individer och det kanske är så vi måste betrakta dem också. Då kan man ställa krav. Att slå barn är inte acceptabelt och dessutom förbjudet.
Fridholm i livbåten skrev ett intressant inlägg på sin blogg om barnaga redan 2005. Det är lika aktuellt idag. Han skriver om en kvinna som tycker att "bristen på gott våld blir en grogrund för det onda våldet". Enligt min åsikt är det precis tvärtom. Får man stryk hemma i stället för att lära sig resonera om saker så går man sen ut och spöar upp någon annan. Det blir som katten på råttan, råttan på repet osv.
Hur ska vi agera? Vad kan vi göra för att hjälpa våra barnbarn? De vuxna barnen måste förmodligen ha hjälp de också. Kanske att lite extra barnvakt kan vara till hjälp? Ett samtal där de får veta att man ser vad de gör... Eller? Hur mycket ska man lägga sig egentligen?För mig går nog barnbarnen först faktiskt.
(SvD)
(HD)
Läs även andra bloggares åsikter om barnmisshandel, barn, våld, barnbarn, mormor, morfar, farmor, farfar, barnbarnsbloggen,
Glöm det här med att glömma...
Forskningen går hela tiden framåt som bekant och nu finns det extraminne i form av glasögon som kan hjälpa oss att komma ihåg var vi lagt våra grejor. Alltså de minns vad vi ser och kan identifiera det också, fantastiskt. Snygga är de inte så man får hoppas att det blir en designer inblandad om de kommer ut på marknaden. Men tekniken är på gång om än på ett forskningslabb än så länge.
Medan man väntar på att de här brillorna kan man träna på lite minnesteknik genom att låta den egna hjärnan jobba lite grann. Här finns en annan sorts minne än det de flesta tänker på i datorsammanhang. Men faktum är att det skiljer sig inte så väldigt mycket från varandra faktiskt.
Men först lite om vad det mänskliga minnet är. Det finns nämligen flera typer som fungerar på lite olika sätt. I långtidsminnet lagrar vi kunskap från lång tid tillbaka och man talar om det explicita minnet där vi lagrar fakta, speciella händelser i vårt liv, det i sin tur delas in i ett episodminne där upplevelser lagras och ett semantiskt minne där vi samlar kunskap och fakta. Det implicita minnet kallas också procedurminnet och där smalas kunskaper om hur man gör, som cykla, simma och köra bil och sådant. I princip kan man samla hur mycket tinformation som helst i långtidsminnet.
Sen finns det också ett korttidsminne och det är där vi får problem ibland. Korttidsminnet kallas också för arbetsminnet och det är där vi håller den information vi behöver för att göra det vi gör just nu sen försvinner alltihop. Att komma ihåg telefonnummer och leta efter en penna samtidigt kan vara svårt. Människans korttidsminne har en kapacitet på ungefär 30 sekunder sedan försvinner det. Man talar också om att man lagra 7+2 objekt men det går att förstora minnet genom att dela upp ord- eller sifferkombinationen, inom psykologin kallas det för chunkning. Tag telefonnummer till exempel, de brukar man dela upp i flera fält för att det är lättare att minnas då. Ni vet hur man ibland får gå tillbaka till ursprungsplatsen för att komma ihåg vad man skulle göra till exempel. Det beror på att man fyllt på korttidsminnet med annat så att det man tänkte först försvann och ersattes av de nya tankarna. Något att fundera över när man tycker att man ska ha mycket i huvudet samtidigt.
Men det finns olika tricks för att minnas, studenter får ofta lära sig detta och ett tips kommer här från Sara Lind. Kom ihåg det du vill minnas. Det är tips som även kan vara användbara även för den som inte studerar. I slutet av texten i denna artikel en del praktiska knep hur man kan träna sitt minne om man tycker att det sviker. Här kan du också hitta lite praktiska tips och tekniker för hur du exempelvis kan komma ihåg inköpslistan eller var du ställde ifrån dig handväskan. I avvaktan på att japanernas intelligenta minnesglasögon kommer på marknaden så kan vi göra en del själva faktiskt. Med vår inbyggda teknik...
Apropå minne så var jag och barnbarnet en gång och handlade. När vi kom saknades brödet. Jag frågade om han hade sett det. Tänkte att han skulle minnas om vi packat ned det i någon kasse.
- Javisst sa han, kom med här. Plötsligt befann jag mig mitt i en lek. Vi letade efter limpan under och bakom soffan, i andra rum, i väskor som stod i skåp osv. Snacka om olika världar vi lever i vi vuxna och barn. Glassen smälte medan vi höll på men vad gjorde det - så kul som vi hade. Tänk vad en bortglömd limpa kan betyda för humöret.
Hur gör ni för att komma ihåg? Vad har ni för tips? Dela gärna med er av dem...
Läs även andra bloggares åsikter om minne, minnestekniker, farmor, mormor, morfar, farfar, barnbarn, barnbarnsbloggen, IT,
Medan man väntar på att de här brillorna kan man träna på lite minnesteknik genom att låta den egna hjärnan jobba lite grann. Här finns en annan sorts minne än det de flesta tänker på i datorsammanhang. Men faktum är att det skiljer sig inte så väldigt mycket från varandra faktiskt.
Men först lite om vad det mänskliga minnet är. Det finns nämligen flera typer som fungerar på lite olika sätt. I långtidsminnet lagrar vi kunskap från lång tid tillbaka och man talar om det explicita minnet där vi lagrar fakta, speciella händelser i vårt liv, det i sin tur delas in i ett episodminne där upplevelser lagras och ett semantiskt minne där vi samlar kunskap och fakta. Det implicita minnet kallas också procedurminnet och där smalas kunskaper om hur man gör, som cykla, simma och köra bil och sådant. I princip kan man samla hur mycket tinformation som helst i långtidsminnet.
Sen finns det också ett korttidsminne och det är där vi får problem ibland. Korttidsminnet kallas också för arbetsminnet och det är där vi håller den information vi behöver för att göra det vi gör just nu sen försvinner alltihop. Att komma ihåg telefonnummer och leta efter en penna samtidigt kan vara svårt. Människans korttidsminne har en kapacitet på ungefär 30 sekunder sedan försvinner det. Man talar också om att man lagra 7+2 objekt men det går att förstora minnet genom att dela upp ord- eller sifferkombinationen, inom psykologin kallas det för chunkning. Tag telefonnummer till exempel, de brukar man dela upp i flera fält för att det är lättare att minnas då. Ni vet hur man ibland får gå tillbaka till ursprungsplatsen för att komma ihåg vad man skulle göra till exempel. Det beror på att man fyllt på korttidsminnet med annat så att det man tänkte först försvann och ersattes av de nya tankarna. Något att fundera över när man tycker att man ska ha mycket i huvudet samtidigt.
Men det finns olika tricks för att minnas, studenter får ofta lära sig detta och ett tips kommer här från Sara Lind. Kom ihåg det du vill minnas. Det är tips som även kan vara användbara även för den som inte studerar. I slutet av texten i denna artikel en del praktiska knep hur man kan träna sitt minne om man tycker att det sviker. Här kan du också hitta lite praktiska tips och tekniker för hur du exempelvis kan komma ihåg inköpslistan eller var du ställde ifrån dig handväskan. I avvaktan på att japanernas intelligenta minnesglasögon kommer på marknaden så kan vi göra en del själva faktiskt. Med vår inbyggda teknik...
Apropå minne så var jag och barnbarnet en gång och handlade. När vi kom saknades brödet. Jag frågade om han hade sett det. Tänkte att han skulle minnas om vi packat ned det i någon kasse.
- Javisst sa han, kom med här. Plötsligt befann jag mig mitt i en lek. Vi letade efter limpan under och bakom soffan, i andra rum, i väskor som stod i skåp osv. Snacka om olika världar vi lever i vi vuxna och barn. Glassen smälte medan vi höll på men vad gjorde det - så kul som vi hade. Tänk vad en bortglömd limpa kan betyda för humöret.
Hur gör ni för att komma ihåg? Vad har ni för tips? Dela gärna med er av dem...
Läs även andra bloggares åsikter om minne, minnestekniker, farmor, mormor, morfar, farfar, barnbarn, barnbarnsbloggen, IT,
söndag 16 mars 2008
Fans mormor - en bok att läsa
Hamnade av en slump som så ofta på nätet när man är ute och söker, på en blogg som besrättar om boken Recept för domedagen. Den handlar bestämt om en mormor och ingen mindre än fans mormor heller. Spännande, den ska inköpas och läsas. Verkar vara en bok i min smak. Författaren heter Joakim Andersson och han huserar på bloggen Herr Klokboks Kollektion där jag alltså fann boken.
Läs lite mer om mormor här vet jag.
Läs även andra bloggares åsikter om mormor, böcker, satir, läsa
Läs lite mer om mormor här vet jag.
Läs även andra bloggares åsikter om mormor, böcker, satir, läsa
Klart att ungen ska ha egen e-postadress...
Nu börjar barn använda sina datorer till mer än bara dataspel, de vill ut på internet och det ska de naturligtvis få. Internet är inte bara lek - det är stor nytta också.
Pelle som är 7 år hade just kommit på att han ville ha en egen e-postadress. Han har sett att vi vuxna håller på rätt så mycket med det framför våra datorer. Sagt och gjort, vilken mormor fixar inte en sån enkel sak. Vi skapade en gratisadress på Gmail och sen var han igång.
Det tog ungefär tre minuter innan han stack upp på övervåningen och loggade in på annan dator och sen kom meddelanden i rask takt för här fanns inga svårigheter att lära. Det roliga var att han snabbt började använda sig av finesserna i mailprogrammet. Stora bokstäver, färgad text osv. Han fixade mappar som "pappskalle" och "trögisen" och liknande. Jag fick en egen som heter "mormor" rätt och slätt. Vi har liksom en egen sorts relation ;-)
Uppvuxen i en IT-familj eller ska vi säga släkt så var han sedan tidigare van vid att söka på Google och gå ut på internet och finna saker. Exempelvis så sitter han och klasskompisen nu och gör en bok om hangarfartyg som de ska presentera för klassen sen. De finner all information på internet som verkligen är en outsinlig källa till kunskap. Tänk vilka möjligheter till att snabbt skaffa kunskap de har nu de yngre barnen. Det är helt fantastiskt.
Nåväl Pelle hade ett problem med mailen, för han ville ha en stor och välfylld inkorg och önskade sig många födelsedagsmail. Det fick han. För bonusmorfar skrev snabbt ihop ett program som skickade mail var tredje minut på födelsedagen. Vissa kanske skulle kalla det spam, men i det här fallet så fyllde det en behjärtansvärd funktion. Önskelistan till födelsedagen kom ut på mail blixtsnabbt till alla berörda, farmor, farfar, bonusmorfar, morfar, morbro och mormor. Kort och koncist såg den ut så här:
masor av grattismail.
sims djurliv.
lego city.
hundralap.
radiostyrd hekopter.
radiostyrd båt
Ni kan tro att just ordet hundralap blivit en klassiker här och grattismailen fixades som ni såg tidigare. Mor- och farföräldrar älskar såna uttryck, de följer barnen genom åren. De seanre brukar förstås med tiden hata dem. Men det hör liksom till.
Numera får jag då och då lite mail med tips om saker jag bör kolla enligt honom, bra länkar och en och annan uppmaning. Han skickar brev till Bolibompa och klagar när inte programmet han vill se finns på webben. Han mailväxlar med sin kompis som för tillfället bor i Hongkong.
Man kan förstås ha synpunkter på hur tidigt barn ska vara ute på internet. Det finns så många risker säger vissa. Jag menar att de ska vara ute tidigt, men att man som vuxen i omgivningen måste ha noggrann koll på vad barnen gör där på internet. Per Hellqvist som är säkerhetsexpert har skrivit en bra bok om barn och internet och den borde läsas av alla vuxna. Boken heter Handbok för föräldrar och kan laddas ned gratis här. Den är absolut värd att läsa och ska förstås inte minst spridas till alla föräldrar förstås.
Det är viktigt att barnen lär sig men också att vi som är vuxna deltar i det som pågår på nätet. De större barnen är redan på nätet och de far fram utan att blicka bakåt. Bland annat så håller de nu på och bloggar tidningarna i lä. I allafall de som vänder sig till den yngre publiken, ty de använder sig inte så mycket av papperstidningar, här gäller nätet med hjälp av mobiltelefoner och datorer rycker de fram.
Blondinbella heter en blogg som drivs av en ung tjej i övre tonåren. Hennes blogg har blivit en formidabel succé bland hennes jämnåriga och den har besökts mer än 200.000 gånger den senaste veckan. Få tidningar har den upplagan. Isabella tjänar storkovan på sin blogg för många företag vill nå hennes målgrupp.
Det är bra att ha koll på internet även som vuxen för det är här det händer saker... en dator är en bra present till ett barnbarn. Du finner en sammanställning av de senaste här. Vill du testa hur mycket du själv vet om den digitala världen så bjuder Sydsvenskan på ett test här.
intressant
Pelle som är 7 år hade just kommit på att han ville ha en egen e-postadress. Han har sett att vi vuxna håller på rätt så mycket med det framför våra datorer. Sagt och gjort, vilken mormor fixar inte en sån enkel sak. Vi skapade en gratisadress på Gmail och sen var han igång.
Det tog ungefär tre minuter innan han stack upp på övervåningen och loggade in på annan dator och sen kom meddelanden i rask takt för här fanns inga svårigheter att lära. Det roliga var att han snabbt började använda sig av finesserna i mailprogrammet. Stora bokstäver, färgad text osv. Han fixade mappar som "pappskalle" och "trögisen" och liknande. Jag fick en egen som heter "mormor" rätt och slätt. Vi har liksom en egen sorts relation ;-)
Uppvuxen i en IT-familj eller ska vi säga släkt så var han sedan tidigare van vid att söka på Google och gå ut på internet och finna saker. Exempelvis så sitter han och klasskompisen nu och gör en bok om hangarfartyg som de ska presentera för klassen sen. De finner all information på internet som verkligen är en outsinlig källa till kunskap. Tänk vilka möjligheter till att snabbt skaffa kunskap de har nu de yngre barnen. Det är helt fantastiskt.
Nåväl Pelle hade ett problem med mailen, för han ville ha en stor och välfylld inkorg och önskade sig många födelsedagsmail. Det fick han. För bonusmorfar skrev snabbt ihop ett program som skickade mail var tredje minut på födelsedagen. Vissa kanske skulle kalla det spam, men i det här fallet så fyllde det en behjärtansvärd funktion. Önskelistan till födelsedagen kom ut på mail blixtsnabbt till alla berörda, farmor, farfar, bonusmorfar, morfar, morbro och mormor. Kort och koncist såg den ut så här:
masor av grattismail.
sims djurliv.
lego city.
hundralap.
radiostyrd hekopter.
radiostyrd båt
Ni kan tro att just ordet hundralap blivit en klassiker här och grattismailen fixades som ni såg tidigare. Mor- och farföräldrar älskar såna uttryck, de följer barnen genom åren. De seanre brukar förstås med tiden hata dem. Men det hör liksom till.
Numera får jag då och då lite mail med tips om saker jag bör kolla enligt honom, bra länkar och en och annan uppmaning. Han skickar brev till Bolibompa och klagar när inte programmet han vill se finns på webben. Han mailväxlar med sin kompis som för tillfället bor i Hongkong.
Man kan förstås ha synpunkter på hur tidigt barn ska vara ute på internet. Det finns så många risker säger vissa. Jag menar att de ska vara ute tidigt, men att man som vuxen i omgivningen måste ha noggrann koll på vad barnen gör där på internet. Per Hellqvist som är säkerhetsexpert har skrivit en bra bok om barn och internet och den borde läsas av alla vuxna. Boken heter Handbok för föräldrar och kan laddas ned gratis här. Den är absolut värd att läsa och ska förstås inte minst spridas till alla föräldrar förstås.
Det är viktigt att barnen lär sig men också att vi som är vuxna deltar i det som pågår på nätet. De större barnen är redan på nätet och de far fram utan att blicka bakåt. Bland annat så håller de nu på och bloggar tidningarna i lä. I allafall de som vänder sig till den yngre publiken, ty de använder sig inte så mycket av papperstidningar, här gäller nätet med hjälp av mobiltelefoner och datorer rycker de fram.
Blondinbella heter en blogg som drivs av en ung tjej i övre tonåren. Hennes blogg har blivit en formidabel succé bland hennes jämnåriga och den har besökts mer än 200.000 gånger den senaste veckan. Få tidningar har den upplagan. Isabella tjänar storkovan på sin blogg för många företag vill nå hennes målgrupp.
Det är bra att ha koll på internet även som vuxen för det är här det händer saker... en dator är en bra present till ett barnbarn. Du finner en sammanställning av de senaste här. Vill du testa hur mycket du själv vet om den digitala världen så bjuder Sydsvenskan på ett test här.
intressant
Läs även andra bloggares åsikter om barn, datorer, internet, säkerhet, mormor, farmor, farfar, morfar, barnbarnsbloggen, barnbarn, e-post, lärande
Mormors snickers...
Jag gillar att baka med mina barnbarn - de gillar det också. Men på nå´t sätt så vill man att det ska vara lite nyttigt i alla fall så jag har experimeterat ett sånt recept här. Lie mer fibrer än vanligt och bara äkta vara. Smör och Saltåmjöl...
Kolla in receptet här:
På alltombarnsajten bjuds det på Påskrecept till barnbarnen. Bland annat farmors Snickers. Mormor har ett annat recept som jag bjuder på här. Jag brukar göra det till jul men det passar förstås att göra när som helst när man är lite godissugen.
Jag använder oftast Nutella och får en annan variant som också är mycket god. Men det bästa med detta godis är att det är så mäktigt att det räcker länge.
(DN)
(alltombarn)
Läs även andra bloggares åsikter om påsk, recept, godis, mormor, farmor, barnbarnsbloggen, barn, barnbarn, farfar, morfar, kanelbullar
Kolla in receptet här:
På alltombarnsajten bjuds det på Påskrecept till barnbarnen. Bland annat farmors Snickers. Mormor har ett annat recept som jag bjuder på här. Jag brukar göra det till jul men det passar förstås att göra när som helst när man är lite godissugen.
Jag använder oftast Nutella och får en annan variant som också är mycket god. Men det bästa med detta godis är att det är så mäktigt att det räcker länge.
(DN)
(alltombarn)
Läs även andra bloggares åsikter om påsk, recept, godis, mormor, farmor, barnbarnsbloggen, barn, barnbarn, farfar, morfar, kanelbullar
Missat betalningen till dagis...
Ibland får barnen det svårt för att föräldrarna felar på något sätt. Läser just om hur man i Blekinges kommuner är tuffa mot den som inte betalat dagisavgiften i tid. Ungarna stängs helt enkelt av från dagis och får inte komma dit.
Vilken svår avvägning det här är när tredje person, alltså barnen blir lidande av att föräldrarna inte klarar sina vuxenpoäng. Att betala räkningar får väl sägas tillhör den saken. Att man inte klarar av dem kan det förstås finnas många skäl till. Rent slarv som Mona Sahlin sysslade med på sin tid. Hon hade nog råd men hade problem med ordningen tror jag. Men det finns andra som helt enkelt inte har några medel heller.
Hur kan vi som mor- och farföräldrar hjälpa våra barnbarn i en sån situation? För visst smärtar det när de närmsta inte klarar av det vardagliga.
(Dagen)
Läs även andra bloggares åsikter om mormor, barnbarn, morfar, farfar, dagisavgift, barn, farmor, barnbarnsbloggen
Vilken svår avvägning det här är när tredje person, alltså barnen blir lidande av att föräldrarna inte klarar sina vuxenpoäng. Att betala räkningar får väl sägas tillhör den saken. Att man inte klarar av dem kan det förstås finnas många skäl till. Rent slarv som Mona Sahlin sysslade med på sin tid. Hon hade nog råd men hade problem med ordningen tror jag. Men det finns andra som helt enkelt inte har några medel heller.
Hur kan vi som mor- och farföräldrar hjälpa våra barnbarn i en sån situation? För visst smärtar det när de närmsta inte klarar av det vardagliga.
(Dagen)
Läs även andra bloggares åsikter om mormor, barnbarn, morfar, farfar, dagisavgift, barn, farmor, barnbarnsbloggen
Aldrig får man vara ensam...
När jag fick mitt första barnbarn för åtta år sedan så kände jag att det var en riktigt viktig grej det här med att vara mormor. En fantastisk grej. På många sätt. Jag byggde då i mina tankar upp en tidning för att kunna fylla den med sådant som kunde intressera just far- och morföräldrar. Jag och en kollega registrerade namnet Små och Stora Barnbarn hos PRV.
Jag registrerade samtidigt webadresser förstås för här skulle vi ut på nätet också ty det är min självklara tummelplats och har alltid varit. En kompis, också journalist och jag drog upp riktlinjerna... sen satte vi igång och sökte samarbetspartners. Ingen tände på idén, den var för tidig helt enkelt... Då.
Nu ser jag med glädje att det startats en hemsida för mor- och farföräldrar och lustigt nog startade jag själv denna blogg häromdagen. Jag trodde att jag fortfarande var ensam om idén. Men icke, så är det aldrig...
I vår affärsidé stod det nästan ordagrant samma sak som underbarabarnbarn.se nu presenterar som sin idé. Jag tror att det håller. Så alla mor- och farföräldrar välkomna ut på nätet och diskutera den underbara rollen, nu är vi igång på flera håll.
Att få barnbarn är som att få barnen igen och det är nog samma känsla vilken av far- eller morföräldrarollerna man än får. Barnbarnen, wow. Nu har vi tid också. Så kom igen här på bloggen och diskutera om barnbarnen och om vår roll i den härligheten.
(DN)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, barnbarn, mormor, morfar, farfar, farmor, familjerelationer, familj, barn, barnbarnsbloggen
Jag registrerade samtidigt webadresser förstås för här skulle vi ut på nätet också ty det är min självklara tummelplats och har alltid varit. En kompis, också journalist och jag drog upp riktlinjerna... sen satte vi igång och sökte samarbetspartners. Ingen tände på idén, den var för tidig helt enkelt... Då.
Nu ser jag med glädje att det startats en hemsida för mor- och farföräldrar och lustigt nog startade jag själv denna blogg häromdagen. Jag trodde att jag fortfarande var ensam om idén. Men icke, så är det aldrig...
I vår affärsidé stod det nästan ordagrant samma sak som underbarabarnbarn.se nu presenterar som sin idé. Jag tror att det håller. Så alla mor- och farföräldrar välkomna ut på nätet och diskutera den underbara rollen, nu är vi igång på flera håll.
Att få barnbarn är som att få barnen igen och det är nog samma känsla vilken av far- eller morföräldrarollerna man än får. Barnbarnen, wow. Nu har vi tid också. Så kom igen här på bloggen och diskutera om barnbarnen och om vår roll i den härligheten.
(DN)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, barnbarn, mormor, morfar, farfar, farmor, familjerelationer, familj, barn, barnbarnsbloggen
fredag 14 mars 2008
Vem är jag släkt med...
En av den äldre generationens förpliktelser är ju att berätta om släkten. Det finns nu ett kul program som heter Kindo där man kan bygga upp sitt släktträd och sen dela med sin familj så att alla kan fylla på. Kan vara kul att testa. Det hela går ut på att man har internet förstås men de flesta har ju det idag.
Så här säger de själva:
Ett släktträd är inte längre något som man bara hittar på väggen hos mormor. Kindo låter dig bygga ditt egna släktträd helt gratis online, dela det med resten av din släkt och gör det möjligt att lära sig mer om sin släkt, vem du är, dina förfäder och familjehistoria. Kindo har massor av andra roliga features för familjer och släktforskare som gör det sociala nätverket till mötesplatsen för generationer. Kindo är platsen där familjer samlas, bygger sitt släktträd och växer.
Kolla in Kindo här som sig bör har de förstås också en blogg där de berättar om vad som pågår och där man kan läsa om kändisar också om man vill det. Sajten är under uppbyggnad så det är lite blandat språk, men det gör inte så mycket.
Läs även andra bloggares åsikter om barn, barnbarn, barnbarnsbloggen, släktträd, kindo, släktsajt, mormor, morfar, farmor, farfar, samhälle
Så här säger de själva:
Ett släktträd är inte längre något som man bara hittar på väggen hos mormor. Kindo låter dig bygga ditt egna släktträd helt gratis online, dela det med resten av din släkt och gör det möjligt att lära sig mer om sin släkt, vem du är, dina förfäder och familjehistoria. Kindo har massor av andra roliga features för familjer och släktforskare som gör det sociala nätverket till mötesplatsen för generationer. Kindo är platsen där familjer samlas, bygger sitt släktträd och växer.
Kolla in Kindo här som sig bör har de förstås också en blogg där de berättar om vad som pågår och där man kan läsa om kändisar också om man vill det. Sajten är under uppbyggnad så det är lite blandat språk, men det gör inte så mycket.
Läs även andra bloggares åsikter om barn, barnbarn, barnbarnsbloggen, släktträd, kindo, släktsajt, mormor, morfar, farmor, farfar, samhälle
Vad allt kan man inte hitta på med sina barnbarn...
Mina barnbarn gillar att gå på fik. Det är faktiskt en ganska harmlös sysselsättning men viktig har jag förstått. Jag minns faktiskt från min egen barndom när man fick gå och fika med mamma. En läskeflaska med ett smalt sugrör man fick välja färg själv, men påd en tiden räckte det med ett sugrör. Idag tar man väl minst två eller väljer den breda modellen så att det går snabbare att få i sig kalorierna. En bakelse fick man också välja, min lillasyster tyckte om princess- och jag moccabakelser, den med maräng och smörkräm ni vet.
Min dotterson frågade om han fick ta två saker. En bakelse och en chokladbiskvi. Vilken mormor kan säga nej även om man vet att det kanske inte äts upp. Ungen blev nöjd och sa hänförd: - Det hade jag aldrig fått göra för mamma och pappa. Precis så ska det vara. Det finns skillnader mellan att vara förälder och mor- och farförälder. Det ska det naturligvis också göra.
Om jag harmlöst ibland går på konditori med mina barnbarn så har morfar Jinge lite mer blodiga idéer kring vad man kan göra med sina barnbarn, säkert mer spännande också förstås. Mörk natt och midvinterblot.
Det här var två exempel på ytterkanten. Vad gör ni andra tillsammans med era barnbarn?
(SvD)
morfar Jinge
Läs även andra bloggares åsikter om politik, barn, barnbarn, morfar, fritidssyselsättning, mormor, midvinter, konditori
Min dotterson frågade om han fick ta två saker. En bakelse och en chokladbiskvi. Vilken mormor kan säga nej även om man vet att det kanske inte äts upp. Ungen blev nöjd och sa hänförd: - Det hade jag aldrig fått göra för mamma och pappa. Precis så ska det vara. Det finns skillnader mellan att vara förälder och mor- och farförälder. Det ska det naturligvis också göra.
Om jag harmlöst ibland går på konditori med mina barnbarn så har morfar Jinge lite mer blodiga idéer kring vad man kan göra med sina barnbarn, säkert mer spännande också förstås. Mörk natt och midvinterblot.
Det här var två exempel på ytterkanten. Vad gör ni andra tillsammans med era barnbarn?
(SvD)
morfar Jinge
Läs även andra bloggares åsikter om politik, barn, barnbarn, morfar, fritidssyselsättning, mormor, midvinter, konditori
Vad kan vi göra för våra barnbarn...
Läser den tragiska berättelsen om familjen som blev fråntagen sitt barn av socialtjänsten - på grund av att mamman hade epilespi och inte förmodades kunna vårda barnet själv av den aledningen. Detta är vad som står att läsa i tidningen. Just den berättelsen har säkert många bottnar men den drar i gång en massa funderingar trots allt. Det finns många barn som har en fungerande omgivning med släkt och nära och kära. Jag undrar ofta hur de blir inblandade och om de blir det överhuvudtaget när det uppstår problem i familjen som gör att föräldrar inte kan ta hand om sina barn.
Vad kan vi göra som mor- och farföräldrar när våra barn inte klarar av att ta hand om sina barn?
För egen del så känner jag det som en total självklarhet att jag med tigermorsans ilska och målmedvetenhet skulle gå in och kämpa för att ta hand om mitt barnbarn, till sista blodsdroppen faktiskt. Fokus skulle helt vara på att inte överge det lilla barnet. Detta bortsett från om dess föräldrar inte klarade av sitt liv och kanske behövde lära sig ett och annat eller blivit sjuk eller av någon annan anledning inte längre hade förmågan. De små barnen ska inte flyttas runt till okända om det går att undvika.
Hur ser rättsläget ut egentligen? Vad har vi som mor- och farföräldrar för möjligheter. Ibland hör man om att det handlar om ålder - varför det? Återigen ett inslag av åldersdiskriminering tycker jag. Erfarenhet brukar kompensera ork, ty det går snabbare att fixa saker när man vet vilken skruv man behöver.
Överhuvudtaget tycker jag att det mer skall diskuteras vilken roll far- och morföräldrar kan ha i barnbarnens uppväxt. Visst finns det 50-åringar som tycker att de själva nu ska gå tillbaka till sin tonårstid och ägnar sig mer åt att förbli så unga som möjligt och vill känna sig fria. De har inte tid tycker dem - med barnbarnen, det får barnen själva ta hand om. Ibland undrar jag om de hade tid med sina egna barn? Jag tycker nog att man aldrig känner sig så fri som tillsammans med barnbarnen.
(SvD)
intressant
(Aftonbladet)
Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, barn, barnbarn, mormor, farmor, omhändertagande, socialtjänsten, familjerelationer, ansvar
Vad kan vi göra som mor- och farföräldrar när våra barn inte klarar av att ta hand om sina barn?
För egen del så känner jag det som en total självklarhet att jag med tigermorsans ilska och målmedvetenhet skulle gå in och kämpa för att ta hand om mitt barnbarn, till sista blodsdroppen faktiskt. Fokus skulle helt vara på att inte överge det lilla barnet. Detta bortsett från om dess föräldrar inte klarade av sitt liv och kanske behövde lära sig ett och annat eller blivit sjuk eller av någon annan anledning inte längre hade förmågan. De små barnen ska inte flyttas runt till okända om det går att undvika.
Hur ser rättsläget ut egentligen? Vad har vi som mor- och farföräldrar för möjligheter. Ibland hör man om att det handlar om ålder - varför det? Återigen ett inslag av åldersdiskriminering tycker jag. Erfarenhet brukar kompensera ork, ty det går snabbare att fixa saker när man vet vilken skruv man behöver.
Överhuvudtaget tycker jag att det mer skall diskuteras vilken roll far- och morföräldrar kan ha i barnbarnens uppväxt. Visst finns det 50-åringar som tycker att de själva nu ska gå tillbaka till sin tonårstid och ägnar sig mer åt att förbli så unga som möjligt och vill känna sig fria. De har inte tid tycker dem - med barnbarnen, det får barnen själva ta hand om. Ibland undrar jag om de hade tid med sina egna barn? Jag tycker nog att man aldrig känner sig så fri som tillsammans med barnbarnen.
(SvD)
intressant
(Aftonbladet)
Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, barn, barnbarn, mormor, farmor, omhändertagande, socialtjänsten, familjerelationer, ansvar
Om man hade vetat då vad man vet nu...
Barn är i trotsåldern - ja, det har de alltid varit. Förtvivlade föräldrar undrar hur man gör. Vi som är föräldrar till föräldrarna drar lite på smilbanden och kommer ihåg. Jag är ibland elak och säger att nu får ni tillbaka allt det ni själva gjorde när ni var små.
Ska man låta ungen skrika eller ska man förhandla eller ska de få som de vill. Growingpeople är en sajt där föräldrar kan få råd om saker som denna. Men det kan vara av intresse även för oss "gammelföräldrar" att läsa där.
Våra vuxna barn vill oftast inte ha våra råd - eftersom även de "kan själva". Men ett råd vill jag dock förmedla till alla som har trilskande barn omkring sig. Ha alltid en banan och lite vätska med i handväskan. Det brukar göra underverk med de flesta barn och det snabbt. För ofta när de tappar humöret så är det just hungriga och törstiga de är. De behöver energi helt enkelt.
Många butiker har förstått det där och har en korg med bananer i som de erbjuder till barnen att smaska på medan föräldrarna handlar. Kunde de också fixa en vätskekontroll i butiken så blev det ännu lugnare.
Ska man låta ungen skrika eller ska man förhandla eller ska de få som de vill. Growingpeople är en sajt där föräldrar kan få råd om saker som denna. Men det kan vara av intresse även för oss "gammelföräldrar" att läsa där.
Våra vuxna barn vill oftast inte ha våra råd - eftersom även de "kan själva". Men ett råd vill jag dock förmedla till alla som har trilskande barn omkring sig. Ha alltid en banan och lite vätska med i handväskan. Det brukar göra underverk med de flesta barn och det snabbt. För ofta när de tappar humöret så är det just hungriga och törstiga de är. De behöver energi helt enkelt.
Många butiker har förstått det där och har en korg med bananer i som de erbjuder till barnen att smaska på medan föräldrarna handlar. Kunde de också fixa en vätskekontroll i butiken så blev det ännu lugnare.
Läs även andra bloggares åsikter om barn, barnbarn, trots, barntips, samhälle, föräldrar, trotsålder
torsdag 13 mars 2008
Oj vilken tragedi...
Tänk att vuxna kan tappa besinningen så att de börjar misshandla en två månader gammal bebis. Det är verkligen inte OK och visst kan man ana en tragedi bakom det hela. Familjen har inga barn sedan tidigare och är inte kända hos polisen. Nu har läkarna anmält föräldrarna och det var nog bra för alla inblandade. Även om det får konskevenser så är det just det som är meningen. Man får inte slå små barn, inte slå barn överhuvudtaget. Vi får hoppas att föräldrarna får hjälp också.
Ett av mina barnbarn skrek dygnet runt när han var liten. Det gick bara inte att få tyst på ungen. Mormor ryckte ut och skulle hjälpa till förstås dels för att föräldrarna behövde få lite avlastning men naturligtvis också för att visa hur det går till när man tar hand om barn som skriker. Nåväl det gick rejält åt pipan, det var ungen bestämde och han tänkte skrika. Inget hjälpte, vyssan lull, dras i barnvagn, klappa lite på magen, klapp på rumpan, hålla över axeln, hoppsan där kom det lite vällingspya på fina jumpern ja. Så där gick jag runt runt i flera timmar tills föräldrarna kom tillbaka och det var dags för lite amning. Då smet jag faktiskt och tänkte att det är ganska skönt att vara mormor på många sätt.
Nåväl kolikmagen gick så småningom över, det brukar göra det...
(SvD)
Läs även andra bloggares åsikter om barnbarn, barn, misshandel, kolik, föräldrar, mormor, samhälle, baby, farmor
Ett av mina barnbarn skrek dygnet runt när han var liten. Det gick bara inte att få tyst på ungen. Mormor ryckte ut och skulle hjälpa till förstås dels för att föräldrarna behövde få lite avlastning men naturligtvis också för att visa hur det går till när man tar hand om barn som skriker. Nåväl det gick rejält åt pipan, det var ungen bestämde och han tänkte skrika. Inget hjälpte, vyssan lull, dras i barnvagn, klappa lite på magen, klapp på rumpan, hålla över axeln, hoppsan där kom det lite vällingspya på fina jumpern ja. Så där gick jag runt runt i flera timmar tills föräldrarna kom tillbaka och det var dags för lite amning. Då smet jag faktiskt och tänkte att det är ganska skönt att vara mormor på många sätt.
Nåväl kolikmagen gick så småningom över, det brukar göra det...
(SvD)
Läs även andra bloggares åsikter om barnbarn, barn, misshandel, kolik, föräldrar, mormor, samhälle, baby, farmor
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
