Föräldrar behöver hjälp...

Föräldrar lever i ett alltför hårt tempo numera och tappar kontakten med barnen och kanske sig själva också. Även små barn har välfyllda almanackor idag och måste anlita den för att kolla om de kan delta i spontana aktiviteter. Det är ganska ruskigt om man tänker efter. Det finns inte mycket tid för reflektion och eftertanke i livetlängre, inte ens för barnen.

Jag undrar mycket över vad vi som mor- och farföräldrar kan göra för att hjälpa till och underlätta för de yngre generationerna? Trots allt så har många av oss passerat den värsta familjestressen och borde ha mer tid nu. Många anser att just det är anledning till självförverkligande och att man inte alls vill ta ansvar för barn och i synnerhet inte andras barn. Det är inte heller det jag menar.

Men barn mår bra av att kunna knyta an till flera personer och vilka är mer naturliga att ta till utanför föräldrarna än just vi som är mor- och farföräldrar till telningarna. Den villkorslösa kärleken till barnbarnen tror jag att de flesta känner igen.

Tänk om man i stället kunde vända på tanken och se barnbarnen som det riktiga tillskottet i livets kvalitetscirkus. Att ägna tid åt dem gör att både man själv och andra blir glada och tillfreds. Nog inser jag att jag inte alltid var perfekt som förälder och att allt tyvärr inte kan göras ogjort. Men den erfarenheten att allt inte är lika viktigt och att principer kan ändras på kan man istället ge till barnbarnen - genom att göra deras tillvaro lite mindre stressig, eller hur?

Vad gäller att sova gott så brukar mina barnbarn inta stora sängen och somna gott där när de är på besök, själva sover vi i gästrummet. Den ena ungen säger - Mormor jag tar din kudde för den är skönare. Den självklara villkorslösa kärleken slår till och man står ut... även om gästsängen är betydligt obekvämare än den egna.

(SvD)
(SvD)


Läs även andra bloggares åsikter om barn, barnbarn, barnbarnsbloggen, anknytning, mormor, morfar, farmor, farfar, kärlek, samhälle, stress