Varför slå barn...

Alltfler anmälningar om barnmisshandel kommer in. Förmodligen pågår det ute i stugorna mer än vi anar. Det är ganska hemskt att vuxna tar till knytnäven när de inte klarar av barnen. Eller ska vi kanske säga att när de inte klarar av sig själva, för det är nog mer det som det handlar om. Då går det ut över barnen. Våra barnbarn.

Att slå barn är enligt lag förbjudet i det här landet. Man kan undra hur en vuxen kan komma på idén att klippa till en 8-åring.? Jag förstår det inte. Mitt eget minne av att tappa koncepterna med mina egna barn sträcker sig till att jag kastade en hårborste i golvet så att den gick i två bitar och barnen blev jätterädda. Detta får jag fortfarande 25 år senare äta upp. Detvar ändå ganska harmlöst men satte skräck i mina stckars barn. Hur är det då inte för dem som får rejält med stryk, ingen mat och kanske måste vara ute för att de inte får en nyckel till hemmet?

En gång jag fick ett vansinnesutbrott på alla LP-skivor (kommer ni ihåg dem?) som flöt runt i rummet och var en halkrisk för alla. Jag tog då en Bob Marleyskiva och stampade och böjde och skrek och försökte få den att gå i bitar. Det lyckades inte men skivan blev rejält repig och gick aldrig mer att spela. Barnen stod förskräckta och tittade på, jag har fortfarande dåligt samvete för det. Det blev inte mindre när jag några år senare fick den där skivan inslagen i julklapp. De hade sparat den och hämnades hänsynslöst. Nåväl i vår familj kan vi ta såna där utbrott med en liten axelryckning, vi skrattar mest åt varandras tillkortakommanden numera. Vi är ändå inte mer än små skitar i universum allihop.

Men åter till barnmisshandel på allvar. Vad kan vi som föräldrar till barnens föräldrar göra för våra barnbarn om de skulle utsättas för misshandel? Vi hamnar i en besvärlig situation här. Det är våra egna barn som uppför sig illa och det är väl inte helt självklart att polisanmäla dem. Men å andra sidan så är de vuxna individer och det kanske är så vi måste betrakta dem också. Då kan man ställa krav. Att slå barn är inte acceptabelt och dessutom förbjudet.

Fridholm i livbåten skrev ett intressant inlägg på sin blogg om barnaga redan 2005. Det är lika aktuellt idag. Han skriver om en kvinna som tycker att "bristen på gott våld blir en grogrund för det onda våldet". Enligt min åsikt är det precis tvärtom. Får man stryk hemma i stället för att lära sig resonera om saker så går man sen ut och spöar upp någon annan. Det blir som katten på råttan, råttan på repet osv.

Hur ska vi agera? Vad kan vi göra för att hjälpa våra barnbarn? De vuxna barnen måste förmodligen ha hjälp de också. Kanske att lite extra barnvakt kan vara till hjälp? Ett samtal där de får veta att man ser vad de gör... Eller? Hur mycket ska man lägga sig egentligen?För mig går nog barnbarnen först faktiskt.

(SvD)
(HD)

Läs även andra bloggares åsikter om barnmisshandel, barn, våld, barnbarn, mormor, morfar, farmor, farfar, barnbarnsbloggen,